Nu sitter jag och laddar inför kulturnatten här i Västerås. Det brukar vara en av årets intensivaste kvällar för mig, då det är mycket som händer. Dock har jag avböjt alla förfrågningar om spelninga i år, då jag redan har tillräckligt att göra. Först blir det forumteater med ReAgerA på Växhuset, efter det blir det Kan inte världen bara dö; även det på växhuset, så geografiskt kommer jag vara ganska stilla.

Jag är lite nervös för hur min förvirrade lilla hjärna ska klara av kaoset; men, som Yvonne lärt mig; Jag har full koll!!

Jag ska om en stund pallra mig ner mot stan, med gitarren på ryggen. Jag återkommer imorron och berättar hur det gick...

pöss

Nu går det ganska länge mellan inläggen här i bloggen; vilket jag ser som ett tecken på att jag har bättre saker för mig än att blogga.

Idag var jag på lasarettet och träffade en Gunilla från rehab-teamet, som ska hjälpa mig tillbaka på banan. Vi pratade ett tag om hur min hjärna och mitt minne fungerat efter strålbehandlingen. Det var dock lite för tidigt för att göra ett direkt test av min minneskapacitet, som vi gjorde i våras. Ett återbesök om ett par månader väntar, då vi ska göra en minnesutvärdering.

Efter besöket på sjukhuset gick jag till jobbet lagom till lunchen. Efter lunch kollade vi så vi har koll på allt inför morgondagens kulturnatt. Allt verkar check, vi vet vad vi ska ha med oss; och hur vi ska få med oss allt. 

Det ska bli spännande, men också lite läskigt att köra forumteater imorgon. Det var ju ändå ett bra tag sen sist, plus att jag ska lira lite musik innan också.  Sen att kulturnatten brukar vara en ganska kaosig natt, ser jag bara som ett plus. Kom igen! Det blir kul!! Jag har ingen plan för vad jag vill kolla in imorron när vi är klara; men det brukar lösa sig.

Jag ska försöka bättra mig på bloggfronten.

kram sålänge

Så, nu är jag äntligen hemma igen, efter en låång dag.
Efter läkarbesöket gick jag till jobbet och åt lunch. Eftermiddagen ägnade jag åt att uppdatera ReAgerAs hemsida. På nåt sätt känns allt mycket lugnare i mig efter samtalet med läkaren idag, trots att jag inte fick veta så mycket.

Under eftermiddagen kom min lön in på kontot. Lite för sent, men bättre sent än aldrig.  Lönen har jag nu omsatt i fulla skåp i köket och betalda räkningar. Den här månaden fick jag tillochmed lite över, trots den saftiga mobilräkningen, där allt extraskräp, som den onda försäljaren på trebutiken lurade mig att köpa, var adderat...

Så... Nu när allt vuxengöra är avklarat, är det dags att slappa lite...
Jag passade på att köpa lite färgglatt garn på panduro också, så det är inte omöjligt att jag påbörjar en ny mössa...

Men mer om det senare.

Puss sålänge

Nu sitter jag och väntar på bussen tillbaka till Västerås.
Läkarbesöket blev väldigt odramatiskt. Läkaren jag träffade kändes väldigt lugn och kunnig.
Han kunde inte se någon tillväxt på röntgenbilderna från början av augusti. Bilderna som togs igår hade inte kommit än, men han lovade att höra av sig om han såg något ytterligare på dem när de kommit.
Han gjorde även de rutinmässiga neurologiska testen, men inget verkade onormalt.

Det kommer nu bli uppföljning av mig med 6 månaders mellanrum, vilket känns ganska lagom. Och tydligen blir det så, att shunten opereras bort om den inte längre behövs, men det är långt tills man kan avgöra om så är fallet; så jag får helt enkelt ställa in mig på att den sitter där den sitter.

Jag känner mig lite lugnare nu, trots att jag inte fått veta så mycket. Det är åtminstone skönt att veta att inget verkar konstigt. Han uppmanade mig att oroa mig så lite som möjligt, vilket jag ska fokusera på framöver, även om det är svårt.

Nu väntar en stillsam bussresa hem till Västerås, där jag ska till jobbet och se vad som händer där.

Puss sålänge.